Jag klarar det

Idag har jag hämtat ett paket från Ellos. Jag har, i ren panik, beställt två par byxor, en skjorta och en "kavaj"-jacka.

Arbetsintervju vankas. Och tydligen är det viktigt att se proper ut (he he, vad glad jag blev när jag hörde det. Nej, överviktig+kläder != bra kombination).

Och den är så viktig, så viktig. Så viktig att jag har varit nervös ända sedan jag fick reda på att jag skulle gå dit. Det är två veckor sedan.

Det är ett bra jobb, inom mitt yrke. De hade blivit glada när de fick reda på att jag är tjej, vilket är bra. För det finns mest män i branschen, vilket såklart gör mig ... lite unik. Kanske speciellt med tanke på att jag är så pass ung. Jag är alltså en 21-årig tjej som kanske slåss mot ett tiotal 30-åriga manliga ingenjörer med mångårig erfarenhet. Klart man sticker ut, vilket inte alltid är en bra sak (det ska gudarna veta).

Arbetssökande i dagens Sverige är ett ganska stillastående marknad. Jag gissar att det drabbar alla branscher mer eller mindre, därför känns det obefogat att klaga. Men usch, vad jag är trött på att inte ha några rutiner i vardagen. Ingen inkomst.

Allt detta påverkar uppenbarligen en viktnedgång negativt. Man blir ledsen, och deprimerad. Då vill man givetvis äta som tröst. Och inte har man "råd" att skaffa gym-kort (okej, hade man struntat i allt jävla godis osv. så hade man nog haft råd), vilket kanske gör en (i alla fall mig) ännu ledsnare. Lägg sedan till att jag bor hemma och vantrivs något så in i Norden, ja, då får ni kanske en uppfattning för hur mitt liv just nu ser ut. Det är inte roligt.

Men, förhoppningsvis hjälper mina nya kläder mig att ta mig ur skiten. Än har jag inte tappat hoppet.


Dessa, fast i svart.


Och sen sådan. Och så en blå skjorta under.