Jag klarar det

Jag känner på tyget. Låter handen stryka längs den sträva ytan. Kärleksfullt intar jag känslan det inbringar.

Jag viker tyget lätt mellan mina fingrar. Gnider de olika ytorna mot varandra. Det är strävt, ganska hårt och definitivt inte stretch:igt.

Jag lyfter upp dem. Håller dem framför mig. Jag tittar på prislappen. Storlek 30", står det. 499 kronor.

Jag blundar. Ser mig själv i framtiden. Jag köper jeansen, de sitter perfekt. Alla frågar "Var har du köpt de snygga jeansen?".

Sekunden jag öppnar ögonen igen inser jag att allt är precis som vanligt. De stackars jeansen skulle näpperligen gå runt ett av mina feta lår, än mindre min överdimensionerade midja. It's a fact.

Jag lägger tillbaka dem. Tar en sista titt. Så fina de är, tänker jag.

Jag lyfter blicken. Framför mig står tre tjejer och tittar på liknande jeans. Precis som jag trånar de efter ett av de par som affären har att erbjuda denna dag. De kommer inte heller gå hem med ett par nya jeans idag, förstår jag. För de har inte råd.

Men jag har råd. Jag skulle kunna köpa varenda jeans i hela affären, om jag bara fick på mig dem.

Istället stegar jag bort mot "B.B"-avdelningen. "Big is beautiful", står det. "My ass", tänker jag ironiskt för mig själv. Vem försöker de lura? Vem försöker jag lura?

Väl framme finns det två byxor att välja bland. Jag tar de som är minst fula. Provar inte. Överväger inte. Tar bara de skamliga stegen mot disken. Betalar. Går hem.

Köper godis på hemvägen. Imorgon blir det ändring.