Jag klarar det

Efter veckor som snarast kan liknas vid totalt mörker är jag nu tillbaka. Igår t ex så vaknade jag och det första jag gjorde var att gråta. Jag grät för jag ville inte gå upp. Jag vill inte möta världen.

Igår köpte jag medlemsskap på Viktklubb. Idag har jag följt det till punkt och pricka.

Och det känns bra. Det känns inte som någon jätteuppoffring. Det känns bra att ha kontroll.

1370 kcal får jag äta per dag, enligt dem. Och det låter väl ganska rimligt.


Jag är så stolt över mig själv. Det känns som att jag just nu kan klara vad som helst. Jag behöver inte choklad, jag behöver inte chips. Jag klarar mig bra utan dessa.
Däremot finns det andra saker jag behöver, som jag inte har. Men det är en annan historia.