Jag klarar det

Fredagar har för mig alltid varit dagen då man får äta chips. Chips, och gärna då med dipp till. Jag älskar chips och dipp. Ibland känns det som att det är det bästa i hela världen. Och jag saknar det redan.

Idag är det fredag och jag skulle gärna ha en skål med chips och en skål med dipp här bredvid. Men vad finns där? Inte mycket ...
Just nu känns det himla tråkigt, men egentligen kanske jag borde vara stolt? Stolt över det faktum att det inte finns några chips där. Att jag jobbar mot målet. Att jag kan stå emot. Att jag gör något åt problemet istället för att enbart klaga över det (jag klagar säkerligen en hel del ändå, men nu försöker jag åtminstone göra något åt det).

Idag har jag mått illa hela dagen :(
Har läst en del och tydligen är det vanligt att man gör det i början av LCHF så jag hoppas att det går över snart för det är himla jobbigt. Både positivt och negativt är ju dock att man inte äter så mycket ... fast aldrig kul att må dåligt förstås.

Nej, det får nog bli en promenad istället för de där chipsen.